Rösten är inte så klar som den brukar, kan hända att ögonen rinner mer än vanligt och kanske är det även så att näsduksförbrukningen har gått upp. Men det gör inget. Sjuk har jag bestämt mig för att inte vara. Möjligtvis har jag en fysisk svacka.
Solen skiner, det är varma färger ute, jag är inte i fas med plugget någonstans, jag får jag sitta på en av Stortorgets bänkar med vänner på soliga höstdagar. Min cykel knarrar mer än någonsin och den har redan en gång varit på besök hos en verkstad. Jag ligger efter med uppskattningsvis allt. Jag spillde precis kaffe över hela skrivbordet. Ekonomin börjar bli krasslig.
Men det gör inget. På något sätt är jag sådär tillfreds med tillvaron. Som om jag trots motvinden vid varje uppförsbacke på cykeln har vinden i ryggen och är på väg mot rätt håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar